Jag håller på att skaffa mig en hemsida.
Dit flyttar jag nu min blogg.
Den här har sina begränsningar med länkar och att lägga till bilder...

Välkomna till http://www.sveneric.se

Där hittar du också min nya blogg (och länk till den gamla)

Ha det gött
//Sveneric
09.27 [kommentar]

Det känns inte bra. Alltså inte jobbet med eleverna. Men det har gått tre dagar (endast två dagar enligt schema) och det är så mycket som hänger i luften. Första veckan, eller 'planeringsveckan' gick åt till att skriva arbetsplaner. Under de få stunderna som vi hade i ämnena, blev vi aldrig fulltaliga. Dert var hela tiden nån som skulle ha en särskild prövning eller gå på nåt annat möte.

Vi behöver tid att diskutera LGR-11 och dess kursplaner tillsammans. Nya mål, nya kunskapskrav, nya planeringar (det som förr hette LPP i kommunen). Det har vi nu inte hunnit med utan stressen kommer krypande redan under första veckan. Jag har sagt till våra rektorer, på mitt vanliga, mjuka sätt, att jag inte tyckte att deras planering var särskilt bra. Jag hoppas att de tar till sig detta och gör bättre nästa gång.

Jag försöker vid så många tillfällen som möjligt föra in ett nygammalt begrepp. Nämligen 'undervisningens kvalitet' och att det påverkar våra elevers måluppfyllelse. Jag ställde också frågan i mitt nya trevliga arbetslag, att vilket betyg skulle vi sätta på oss själva i undervisningssituationen? Svaret som kom var att det inte skulle bli särskilt högt.

Jag håller med och funderar på varför vi inte skulle sätta så höga betyg på oss själva?

Just nu så bombarderas vi med blanketter. Nya, som enligt ledningen, 'kommer att göra det enklare för oss längre fram'.

Jag tror själv att dessa blanketter endast är till för att våra ledare ska kunna ha ryggen fri. Jag tänker då inte skriva i nån blankett om vilka elever som hade åtgärdsprogram i årskurs ett. Har det inte gjorts tidigare, så behövs det inte nu heller. SItta i arkivet en dag och leta efter gamla papper... Det kan inte vara en läraruppgit! Våga vägra!

Jag skulle här behöva skriva lite om ledningsfunktionen. Men jag känner att jag måste vänta med det. Risken för uppsägning är för uppenbar just nu.

Livet är allt bra härligt!

Nån som vill anställa en man i sina (mina) bästa år...

Ha det gött

//Sveneric
05.52 [kommentar]

Dom sitter hela torsdagar. Varje vecka. Dom jobbar alltså 80% som ’pedagogiska ledare’ på en skola. Det är svårt att säga vad dom gör, på de olika delarna. På de där 20%, så har jag nu fått reda på att de t.ex. tar fram mallar för hur en planering ska skrivas. Där sitter dom och bestämmer hur det ska skrivas. Utan att tillfråga oss som ska göra det! Det är ju vi som är professionella!

Om vi vänder på det hela. Eleverna ska vara delaktiga i skrivandet av de planeringar som ska vara tydliga för deras kunskapsinhämtning. Vi ska alltså inte skriva planeringarna själva. Men det får visst vissa andra göra utan att tillfråga oss. Elevdemokrati är viktigt, men lärardito är inte riktigt lika högt på listan. Undrar vad APPn visar i november. Jag tror att jag vet…

På två av skolorna i kommunen så har lärarna jobbat med att ta fram årets arbetsplan under denna vecka. På de andra två högstadieskolorna har de inte hört talas om detta alls! Det betyder att vi nästan inte haft tid till att diskutera dessa planeringar alls. Frustrationen är hög och vi känner oss inte alls förberedda inför måndagens mottagande av elever och att starta undervisningen med dessa planeringar som bas. Så då ser vi att dom inte pratar om samordning och att göra lika på våra studiedagar. Men HUR vi ska skriva, det är viktigt!

Igår satt vi hela eftermiddagen på nätverk och plitade på en planering i matematik. Vi var sex personer, alltså 18 timmar. Idag provade jag att följa kommunens riktlinjer. Det tog mig en halvtimme. Men då tänkte jag inte i att den skulle bli tydlig för eleverna. Utan att följa vår givna mall.

När vi skriver en LPP, eller planering, som vi ska kalla det nu. Då MÅSTE den skrivas för eleverna! Jag är rädd för att vi nu skriver den för att skolledarna ska ha ryggen fri, om nåt skulle hända (att nån inte når målen, eller nåt).

Det här kommer att bli bra. Låt oss lärare skriva våra planeringar för våra elever. Det är vi som är proffs! Rubrikerna i mallen, som är kopierade ur diskussionsmaterialet, de köper jag direkt. Men ”ska vara citerade ur syftet”. Det är en av de grejer som för mig att gå igång.

Men det är skönt att vara igång igen. Ska bli kul att träffa eleverna på måndag. Ändå så sökte jag jobb idag… Hur ska det här sluta ;-) ?
16.22 [kommentar]

Så sitter jag här då. Sista sommarlovsdagen idag. På måndag återgår jag till mitt ’kall’. Fem dagar tillsammans med kollegor innan eleverna kommer måndagen efter. Hoppas på väl planerade dagar med mycket tid till alla nyheter i skollag, läro- och kursplan. Två dagar, och en natt, ska tillbringas tillsammans i Kilafors herrgård för lite samplanering.

Lovet avslutas på allra bästa sätt. Två dagar har jag hjälpt en granne, och god vän, med att bygga en inglasad altan bredvid hans påbörjade ute-spa. Byggt en badtunna till en annan vän. Skarvat en bärande altanstolpe till ytterligare en… Det är så skönt att ha en annan bakgrund än lärarens. Det finns alltid nåt att falla tillbaka på då. Begänsningarna i mitt snickeri är nu främst en riktigt bra justersåg och en planhyvel. Jag söker på blocket.se då och då och hoppas att det snart dyker upp nåt för ca 10 000 kr styck. Begagnat, förstås.

Men den bästa av avslutningen av allt är ju att få tillbringa två dygn tillsammans med mitt barnbarn, Vilgot Johansson. Han dyker upp här strax efter nio idag och blir kvar här till söndag. Det är helt underbart att få tillbringa tid med honom. Vilken utveckling, vilken nyfikenhet, vilken fart…

Till slut så kom känslan ändå. Det ska bli skönt att få börja jobba igen. Senare än vanligt, men nu finns den här. Sommarloven ser ganska lika ut. Först några veckor med total vila. Sen ångest över att inte få nåt gjort här hemma. De sista veckorna brukar bli riktigt effektiva.

Jag hade två saker som jag absolut skulle göra innan lovet var slut. Bilen skulle städas och strumphyllan sorteras. När man köper strumpor av sportungdomar, så blir den snart full. Men riktigt lätt att sortera. Jag har bara svarta strumpor och behöver aldrig ’sätta ihop dom’ så att det liksom blir små fina bollar av dom. Ta två så är det klart, liksom… Men nu har ju Newbody börjat flytta runt sin logga, vilket ställer till det lite. På den aldre varianten så sitter den på ’skaftet’ och nu UNDER foten.

Men vem bryr sig om strumpor? Vem kollar på strumpor alls, föresten? Men på mörka morgnar i sovrummet är det skönt att få två lika…
//Sveneric
07.44 [kommentar]

Det finns många bevingade uttryck och jag brukar lätt anamma dessa eftersom de låter så logiska i mitt huvud när jag hör dem. Mitt motto, som jag hörde av en bilhandlare i Stockholm, har jag de senaste 25 åren försökt leva efter, och finns kvar i huvudet. Det är, ’Man ska prova allt, utom knark’. Jag vet inte om det är särskilt ’bevingat’, men jag gillar det och jag har verkligen försökt leva efter det. Jag vet att jag har haft återfall när jag inte orkat kännas vid detta. Men oftast tror jag att jag försökt.

Det är en av mina allra käraste vänner och gamla snickarkompisar som stärkt detta hos mig eftersom han då och då sa ’fan vad jag ångrar att jag inte startade firma när man var 25 och orkade jobba’. Jag tänkte då, och fortfarande, att så ska jag aldrig tänka! Om det är nån som skulle klara av att driva en egen firma så är det just den här kompisen. Han är noggrann, snabb och tänkte snickarjobbet så att jag blev imponerad många gånger. Man ska prova allt, utom knark!

Ett annat uttryck som jag tror på är: ’man kan inte hoppa över en bäck i två små hopp’. Ska man förändra något så är det lika bra att göra en stor förändring på en gång! Eftersom förändringar inte alltid är enkla så det är lika bra att göra EN stor istället för flera små.

Det senaste i raden jag tänker på nu är: ’för att överleva måste man anpassa sig till förändringar, ta reda på fördelarna och använda sig av dessa’. Det här känns väl också helt rätt? Men av mina rektorer sa ’att om man inte vill detta, då är det bara att försvinna ut till höger’! Tänk att det bara är EN av mina rektorer som sagt det…

Men att prata förändringar med lärare ger inte bara positiva vibbar. Kanske inte ens en enda? Men jag vill förändring. Har alltid velat förändring. Men om inte förändringen går i den riktning jag vill då? DÅ är det bara att försvinna ut till höger, eller?

Jag tror att det här kommer att bli ett bra läsår. Jag har skalat bort lite saker ur mitt yrkesliv. Jag har återupptagit delar av min hobby för att stärka min fritid. Kroppen har återhämtat sig hyfsat. Jag ska söka reda på fördelarna i förändringen och använda mig av dem. Annars så finns det ju reträttplatser till höger. Ibland. Men de blir färre och färre med stigande ålder. Attraktiviteten sjunker tydligen rätt fort med endast ca 15 år kvar…

Det sägs att det är kvinnor i femtioårsåldern som driver utvecklingen i skolan. Kvinnor som hunnit med allt med barn och sånt. Men varför nämns inte män här då? Kanske för att de börjar spela golf och köper traktorgrävare, eller nåt… Men jag har ju många kvinnliga sidor (sagt av några kvinnliga kollegor, så då är det väl positivt då?). Varför valde jag golfen då (skrivet som en metafor)?
Undrar en sökande
//Sveneric
09.29 [2 kommentarer]

Jag har haft en riktigt bra sommar! Jag har inte tänkt skoltankar en enda gång (vad jag minns just nu). Det är första gången under min lärarkarriär. Jag har ju tidigare längtat efter att komma igång när det gått fem veckor, eller nåt. Jag har heller aldrig känt nån ångest att börja, som jag hör från olika kollegor, och den känslan finns inte heller nu.

Det är nu tolv dagar tills det är dags att träffa kollegor och ytterligare sju innan eleverna dyker upp, men fokus ligger fortfarande på att minas gamla och lära mig nya saker i mitt lilla snickeri. Det känns ofta lite osäkert när man får uppdraget. Men några timmars klurande så löser sig det mesta. Men det tar tid och tankar. Det är dock härligt att få olika utmaningar och tankearbetet är oerhört viktigt.

Matematiken finns med i allt och ger mig en trygghet i mitt klurande, men eftersom materialet är levande så ger inte matematiken hela sanningen här. När jag fräst sidorna till en badtunna så är inte alla lika breda och därmed så förändras ju omkretsen det kan bli vissa justeringar. Men det är ju just erfarenheter som krävs för att inse detta. Att gera ihop överliggaren i en åktagon och beräkna vinkelsumma, dividera med åtta, och sätta klingan i detta känns helt ok.

Enda smolket i sommarens glädjebägare är en relation som inte riktigt fungerar som jag hoppats. Den har lagt lite sordin på rätt många timmar och gett en tung bröstkänsla. Det här är förstås inte min egen relation, men den färgar av sig i mina älskades annars så soliga värld.

Jag har spelat betydligt färre golfrundor. Jag har inte ens skrivit upp hur många det blivit, men jag uppskattar det till ca tjugo. Spelet har varit lite av ’heaven and hell’-känsla så det har varit som eljest.

Den största delen av mitt rasade uthus är undanröjt och jag kan fira vintern med några riktigt stora ’vårdkasar’.

Även om jag fortfarande hoppas att jag, inom en tid av något år hoppas, hittar ett nytt jobb som passar mig och min framtida möjliga arbetsgivare. Så ska det bli skoj att börja jobba igen. Det händer rätt mycket i skolans värld nu och det är intressant att vara en del av den här förändringen, även om det kommer att innebära riktigt mycket arbete innan mina fem ämnesplaner är tolkade och nedskrivna så att eleverna förstår vad de ska ha för kunskaper. Nya arbetslag på skolan tar tid att få i funktion så att vi ser fördelar och tidsvinster.

Men jag börjar se ljust på framtiden. Jag har skalat bort mycket ur min tjänst och jobbar nu 100% på Söderskolan. Jag vet också att jag snart hittar ett nytt spår att fördjupa mig i. Så har det alltid varit och så kommer det att bli igen. Det är jag övertygad om. Sen återstår det att se om det spåret finns inom skolans värld eller inte. Jag håller alla dörrar öppna och nyfikenheten är alltid närvarande. Livet är oftast rätt gött!
//Sveneric
07.52 [kommentar]

Sommarlovet som började så fint. Så igår så höjs blodtryck och puls från det nästan önskade till högre höjder igen. Jag måste ju ha nån sjukdom! Förknippat med nån bokstavskombination. Varför är det så här? Connythunders och Staffan har säkert nån förklaring, även om de säkert gränsar till nån skämtsam förklaring så är de säkert också nästan sanna.

När jag jobbade på min första skola i kommunen och det skulle tillsättas nån ny person på nån tjänst så tillfrågades vi i personalgruppen och hela processen var öppen för oss. När försvann den policyn från kommunens agenda? Nu är allt stängt och vi får inte veta nåt förrän det är klart. Borde inte det vara en självklarhet när vi ska jobba ihop i arbetslag?

Ja, jag vet att LAS finns med här, men jag är övertygad som att det finns flera lösningar på ett problem. När måste man sätta ut en annons egentligen? Nåt har hänt på Söderskolan som gjort oss till en medioker samling pedagoger istället för att höja oss tillsammans som starka lärare. Klart att det finns undantag, och jag trodde att jag var ett sådant. Men nu vet jag att jag har sänkt mig till en nivå jag föraktade för fem år sedan.

Varför går man till engagerad lärare till att bara se sin egen horisont? Brist på inflytande är en viktig del i det hela.

Många av de som läser mitt gnäll i den här bloggen tror att jag bara snackar när jag säger att jag vill ha nytt jobb. Men jag söker varje dag och tittar efter nåt jobb där jag kan fortsätta att utvecklas. Jag skulle gärna jobba på SANDVIK, men att läsa deras platsannonser på platsbanken.se, så fattar jag ju inget av vad som står där. Gissar att det är som att förklara läraryrket för en kommuntjänsteman eller busschaufför.

Sommarlovet överger jag gärna, till fördel för ’normala’ arbetsveckor på ca 40 timmar. Jag tror att det är en stor del som tar knäcken på mig. Istället för som det har varit nu under våren, ett snitt på 50 timmar plus SMS-kommunikation med elever (har ett rekord på 99 st under en lördag från samma elev). Det var nog den berömda droppen som gjorde att jag måste dra i den lika berömda handbromsen. Varje gång som min telefon ’knackade’ så växte klumpen i mitt bröst. Fan så fel det kan bli när man försöker lyfta elever.

Mitt drömjobb är att få jobba i ett team med mekaniska utmaningar. Vi behöver en maskin som… då är jag där med mina jobbarkompisar (elektriker, programmerare, …) fixar och utvecklar. Men fortfarande så drar ju truckförarjobbet också. Men då måste man ju skaffa förarbevis. För där får man ju inte kvacka. Jag har ju bara på grävmaskin och B-kort…

Jag söker vidare. Hoppet är det sista som överger mig. Hoppas jag

Hoppas också att jag kan lära mig att hålla mig till ämnet i mitt skrivande. Men jag ska försöka i fortsättningen
//Sveneric


10.44 [kommentar]

En dags sommarlov, men fler dagar lediga nu… Kroppen reagerar som vanligt. Trött, tröttare, tröttast… Det brukar ta två veckor innan de sensoriska nerverna är i fas med de motoriska dito. Jag sitter i mina snickarbyxor vid köksbordet och försöker få fart på synapserna i hela kroppen. Då kommer den här 0,1-tonsklumpen att börja röra på sig igen.

Jag hoppar på cykeln ibland och ger små råd till nån av mina hobbysnickrande grannar. Den ena håller på att isolera och klä om huset och den andra bygger ett utespa med badtunna och bastu. Jag har inte gjort tunnan, den här är ju i plast. Men jag har en badtunna och kanske en bastutunna att tillverka till vänner och bekanta. Lite kreativitet också istället för att bara riva i gamla uthuset i sommar. Visst ja, jag har ju min flatbottnade eka nästan halvfärdig i garaget också…

Men sen köpte jag ju en traktorgrävare i torsdags. Nu gäller det att få hem den från Bollnäs i veckan. Svårt med lastbilar och deras chaufförer så här innan midsommar och semester…

Den grävaren ska jag skotta snö med och gräva gropar till diverse plintar på gården. Utan uthus så måste ju några skärmtak till för att få gräsklippare och vagnar under tak på vintern. Sen har jag ju en barack som ska förvandlas till en gäststuga på baksidan. En liten altan ska också tillverkas. Men inte nu. Och allt detta ska det vara plintar till…

Grävaren var förhållandevis billig. Det finns exakt lika grävare på blocket som kostar det dubbla. Men de är säkert i mycket bättre skick än denna. Mindre glappa… osv… Men jag vill inte lägga hundra, eller mer, på en sån. Bättre då att försöka reparera denna lite undan för undan och därmed höja värdet… Jag sålde ju min första grävare för 120 000. Idag kostar en likvärdig av samma sort nästan 200 000. Så det här är inte en dålig investering. Jag vet att jag alltid kan få tillbaka pengarna…

Så nu hoppas jag att min snyftvals till diverse lastbilschaufförer går hem och kan lägga ca 5 timmar på att forsla hem den till Långängarna. Annars kör jag hem den på onsdag de tretton milen söderut. Bör klara det på fem till sex timmar…

Det finns mycket att tänka på helt ensam i en traktorhytt under den tiden… Det enda som krävs är Iphonens röstmemofunktion… Eventuellt så ställer jag den kvar halvvägs hos syrran i Ockelbo. Men det är ju alltid en risk att man bli stående efter vägen med en maskin från mitten av sjuttiotalet. Men när det gäller entreprenadmaskiner så kan jag högt och med stolt stämma ropa ”VOLVO ÄGER!” Det skulle jag aldrig säga när det gäller bilar…
Ha det gött
Snart är det midsommar
//Sveneric
12.51 [2 kommentarer]

Ljuset återvänder, i sakta mak… Jag fick ett positivt besked igår från internationella programkontoret att bidraget till min språkresa, i Southhampton, är beviljat till hösten. Mona här i kommunen jobbar hårt med att hålla igång alla sina internationella kontakter och är en stor tillgång för oss.

2003 var jag och några kollegor till Bristol i samma ärende. Den gången var kursen på två veckor. Nu är den från lördag till söndag helgen efter. Den gången bodde jag med en annan kille från kommunen och vi pratade nog lite för mycket svenska, även om vi försökte hålla oss till det lokala tungomålet. Nu hoppas jag att jag får bo ensam i en familj eller med nån från Rumänien, eller nåt.

Jag såg att kursen började med ett besök vid Stonehenge. Som jag har längtat efter att komma dit! Ska bli grymt och jag hoppas att jag får nån sån där ’highlanderblixt’ eller nåt annat vink från förr… ;-) Så nu längtar jag till sista veckan i oktober! En vecka med Robban (engelsklärare på skolan) och Calle (rektor i kommunen), men framförallt en massa engelsmän och div. övriga européer, kommer att lyfta Freijd.

I think i have to start give my English a blow now… Nä, skämt åsido… Hoppas på en fotbollsmatch också.

Nästa lyft för undertecknad var att jag äntligen hittade, och köpte, en traktorgrävare igår. Så nu söker jag en lastbil, med chaufför, att transportera hem min Volvo BM 616, tretton mil hem från Bollnäs… Längtar tills den står här på gården och får introducera mitt barnbarn i tvåspakssystemet. Han behöver få gräva en grop…

Men nu är det SOMMARLOV! Med golf, snickring och grävning.
Livet börjar på bli bra härligt, igen…
//Sveneric
09.47 [kommentar]

Man ska prova allt utom knark. Det är min devis! Jag är nöjd med det mottot och jag har skrivit det i varje CV jag använt under min lärarkarriär. Det har gett mig mycket kunskap och erfarenhet i livet. Det här mottot har gjort att jag alltid har svarat JA på alla frågor om jag kunde ställa upp på det, eller det, eller det, eller…

Om man säger ja till allt så kommer verkligheten ikapp till slut. Jag tror att det är EN av anledningarna till att min vinter och vår har varit tung, mörk och bitter. Under det kommande läsår så är nu min målsättning att säga NEJ till allt som inte rör undervisning eller mentorskapet. Jag har nu sagt NEJ till FC-ansvar, webbmästargrejen, matematikutvecklarköret, nätverksansvaret i matte… Och säkert fler saker som jag inte minns nu. Till allt annat eventuellt nytt också. (inte facebook och twitter dock. Även om jag är periodare här)

Nånstans så fanns det väl en plan att det skulle generera lite extra i lönepåslag kanske? Det visade sig att denna rektor inte alls tittade på sånt (inget annat heller eftersom han inte gjort lektionsbesök) så jag gissar på hörsägen och rykten.

Om jag gör detta så kan jag förhoppningsvis vakna till igen till hösten 2012 och börja stångas och höras på skolan igen.

Samtidigt så undrar jag om inte det bästa för mig ändå vore att byta arbetsplats? Jag har sökt ett rektorsjobb och ett bygglärarjobb. Rektorsjobbet var i Hofors och jag var väl näst bäst, eller en av de näst bästa kanske. Men jag blev kallad till intervju iaf. Jag har sökt två rektorsjobb i Gävle och blivit kallad till båda. Jag har sökt två rektorsjobb i min hemkommun men inte blivit kallad till nåt. Så jag kan ju också säga att alla rektorsjobb jag sökt i andra kommuner än min egen så har jag varit intressant. Men jag vet ju varför jag inte är intressant här hemma…

Men nu är det sommarlov och tid för rekreation. Få syre i lungorna och nya idéer i hjärnan. Det behöver jag nu. Hoppas också att jag vänder trenden i bloggandet. Oftare, kortare och ljusare. Nu ska jag säga ja till allt fram till den 15 augusti när jag börjar jobba igen. Tänka sig att köerna är så korta till lärarutbildningen trots de lååånga sköna somrarna. Kan det finnas nåt som väger ner det tro? Inte just nu i alla fall.

Livet är allt bra härligt. Tänk att jag ändå fortfarande tror att jag behövs i skolvärlden. Det finns en vilja och det finns hopp i kroppen ändå. Om ett år så mår jag som en prins. Kanske tidigare. Ha en bra sommar och kommentera gärna. Hoppas att du orkar läsa även hästfria tankar AK.

Ha det gött
Det tänker jag ha
//Sveneric
22.15 [2 kommentarer]

194 – 178 = 16. Av dessa sexton återstår nu tydligen sex arbetsdagar. Det betyder att vi ska fortbilda oss i sex dagar? Visst har vi 104 fortbildningstimmar varje år? 104/8 = 13. Vad de sista tre (16 -13) ska användas till vet jag inte. Men om vi inte har tagit ut dem ännu så har vi minst tre fortbildningsdagar kvar för i år.

Få se hur ska jag använda dessa tre dagar då? Idag ska jag skriva kvalitetsredovisning i matte, no och teknik. Två fortbildningsdagar kvar sen. Gissar att dessa går åt till att städa. Jag tror nog att min femhundring (fortbildningspeng) räcker till två dagars städning. Sen har jag tre dagar kvar. Då kommer komp att tas ut av flera av mina kollegor. Detta innebär att jag som inte har nån komp (finns inte heller i läraravtalet nåt som heter så) blir ensam kvar på skolan tillsammans med de med renaste tidsamvetet.

Livet som lärare är tungt nu. Bättre blir det inte av att dessa kvarvarande dagar utan energi ligger som ett mörkt moln ovanför oss. Visst ja. Vi ska visst dra upp våra visioner för hösten i våra nya arbetslag också. Undrar varför skolan rör sig endast mycket långsamt mot framtiden?

Det här är bara ett sätt som lärare kan fortbilda sig på för hela femhundrakronor per år. Undrar hur mycket bilmekanikern i byn lägger på fortbildning varje år?

Snart sommarlov och lite rekreation. Nån som tror att jag behöver det i min resa bort från det mörka mot det ljusa?
05.58 [kommentar]

Långt uppehåll i bloggandet nu. De sista veckorna är alltid tunga och humör och tårar är ofta nära i vardagen. Men det börjar väl bli dags att samla tankarna efter ett tungt år. Inte några fler lektioner, men två halva dagar med elever, är det som återstår. Sedan har vi ju förstås några ’fortbildningsdagar’ som samlas i slutet av arbetsåret och som inte alls utnyttjas som de borde.

Jag hade, som vanligt, stora planer för året och hösten fungerade väl nästan som målet. Sedan nåddes jag av misstroende från två viktiga personer. Ja, enbart viktiga för mitt arbete. Så här i efterhand så gissar jag att mycket av detta handlar om missförståelse, men det slog undan mina ben ordentligt och, vad värre är, tog bort min arbetsglädje totalt.

Så från att vara engagerad i många små saker, dels på min egna skola, men också i kommunen, så har jag bestämt mig för att lägga ner allt som inte rör undervisning och mentorssysslan, under nästa läsår. Det är nog precis just det som den här kroppen behöver.

Istället så är min målsättning att hålla i saker i mitt snickeri. Jag har nog en badtunna och en bastutunna på gång i mitt beställningssortiment. Dessutom så måste jag ju göra färdigt min påbörjade eka. Det är tur att man har snickaryrket att falla tillbaka på. Dessutom så har jag ju rätt mycket att göra här hemma vad gäller hus och diverse uthus…

Det är klart att alla dessa tankar inte bara dyker upp för brist på förtroende på jobbet. Vintern var tuff även på det privata planet. Jag gillar ju varken kyla eller snö, men fick detta i överflöd. Mitt gamla uthus rasade under snötyngden och lämnade högvis med rivningsarbete efter sig. Sen vet jag inte om jag har drabbats av nån femtioårskris (11 mars), eller nåt som ytterligare förstärker mitt tunga svarta sinne.

När sedan skolan inte utvecklas som jag skulle önska att den gjorde, då blir det liksom droppen som…

Jag behöver gå ner i min bitterhet ytterligare innan jag kan vända detta till nåt positivt igen. Fortfarande så hoppas jag att den där jobbannonsen ska dyka upp. Jag behöver en ny miljö nu!

Men som vanligt så kommer jag väl att finnas på samma skola i höst. Jag kommer att sakna min mattegrupp som jag stångats med i tre år. Men fortsätta att stångas med mina blivande åttor i två år till. OCH få lära känna några nya sjuor. Fan, jag kommer nog att bli kvar här! Lika bra att inse det och om nåt år igen vrida upp målsättningen lite grann…

Och jag som trodde att jag behövdes. Det är nog det som gör mest ont. Att inte ha den självinsikt som jag borde ha skaffat mig. Men samtidigt skönt att inse… Det finns alltid mer att lära sig. Det är tur det!
10.20 [kommentar]

Det är med stor förtvivlan jag nu har rättat de nationella proven i matte. Jag tar först elevperspektivet. Under den sista terminen på grundskolan ska vi testa deras kunskaper. Vad kan de egentligen? Jo först testar vi vad de kan i svenska. Sen testar vi vad de kan i engelska. Sen är det dags för moderna språk och NO. Sen den sista tiden så testar vi det svåraste av alla. Ja eller åtminstone det med det sämsta ryktet. Ämnet som de flesta vuxna väljer bort i ’är du smartare än en femteklassare’. Matematik.

Hur taggade är elever för att göra ett nationellt prov i början av maj när hela terminen har gått åt till att testa andra ämnen? Det här är inte rättvist!

Sen tar vi lärarperspektivet. Samtidigt som alla betyg ska sättas och allt är som mest jäktigt på jobbet för ALLA lärare. Då lägger man in ett nationellt prov. Jag menar svensklärarna har ju redan gjort alla prov klart. Engelsklärarna likaså. Men varje år så är det vi som ska brottas med de senaste proven. Samtidigt så ska det skrivas en massa blanketter för de som inte når målen. Det här är inte rättvist!

Sen tar vi skolledarperspektivet. De nationella proven är de enda som kan jämföras mellan skolor, lärare och grupper. Om lärarna inte har samma betyg i nationella proven som i slutbetygen så får de förklara sig. Skolledarna (rektorer, skolchefer, skolpolitiker) tar detta närmast som ett examensprov. När man jämför nationella proven med slutbetygen. Då ser man att svenska och engelska så ligger de nästan exakt lika. Medan i matten så ligger alltid slutbetygen väsentligt högre. Och det i HELA Sverige!

Men varför ligger då detta i slutet på nian när det lika gärna, eller mycket bättre, kunde ligga under åttan? Kan man mäta i nian så måste man kunna göra ett prov som passar till åttans kunskapsnivåer. Dessutom så har man ju ett helt år på sig att stötta elever som inte når målen.

Det här är en av de saker som känns jobbigast just nu. Det här ger inte alla elever samma möjlighet. Det här stressar sönder lärare. Det finns bara förlorare… Nåt måste göras…
Och naturligtvis så är den viktigaste av förändringen måste ju vara utveckling av matematikundervisning.

Men kanske detta inför nästa läsår. Lägg matten i januari, NOn i februari, engelskan i april och svenskan i maj… Då skulle det bli väsen på skolan. Det lovar jag…


20.40 [1 kommentar]

Ack du ljuva bitterhet! Att få sjunka ner i bitterhetens underbara självgodhet ibland är allt för underskattat. Att få säga ’vad var det jag sa?’ och gotta sig i uttryck som ’vi får aldrig’ och ’dom tar allt…’ är skönt och en underbar ’vi och dom känsla’. Men till slut så kommer det tillbaka och man får alltid lida för njutningen av stunderna i det sura träsket. Det tar tid att få de brända skeppen att återuppstå likt den där fågeljäveln. Men vi tar det sen.

Just nu så ligger högarna av orättade nationella prov och lipar till mig. Lektionerna blir drabbade och tröskelpedagogiken firar de största segrar nånsin. Jobbannonser läses mer noggrant än nånsin och jag hoppas att jag är nån annanstans i höst än bland de elever, kollegor och rektorer jag stångas med varje dag nu. Ja, varje dag föresten. Den senaste märker man mer frånvaro av än närvaro.

När dessutom Styggan kommer hem och har haft det jobbigt på jobbet och det vanliga understödet i hemmets vardagsarbete försvinner så gror det snabbt igen och snart har vi inget att äta på. Måste komma ihåg att köpa papperstallrikar… Då hinner man inte med några futtiga prov att rättas och jag söker de korta stunderna av njutning. Som att söka traktorgrävare, eller nåt… Jag är en av de som Eva-Lis Sirén twittrade om häromdagen som vill flyga till en ny gren, igen!

Lärare rättar inte nationella prov korrekt. Lärare mordhotas och skolinspektionen tar pojkens sida. Lärare undervisar inte enligt kursplaner. Lärare individanpassar inte undervisningen till sina 32 elever. Lärare gör inte… Undrar varför bitterheten smyger sig på?

För att gå igenom elevlösningar måste huvudet vara med. Säg inte att jag måste göra det till imorgon. Då knyter det sig! Jag menar, jag är ju en lärare, inte en maskin!

Men varifrån kommer bitterheten? Vem/vilka, mer än jag själv, har planterat den i mitt huvud? Jag tror att det är den närmaste omgivningen tillsammans med att nya utmaningar måste till. Att få utvecklas i en ny miljö. Att bli utmanad av sin rektor. Att ha didaktiska diskussioner med kollegor… Just nu så ofinns det här i mitt liv. Bara en jävla massa måsten!

Jag är en bra lärare. Var rädd om mig! Döda inte min kreativitet! Tyvärr är vi (ni och jag) på god väg…

Hoppas jag hittar på ett billigt sätt att få hem ’min’ traktorgrävare. Det är en morfargrej det!
Jag såg en annan (fd) mattelärare i Sandviken i en sån där grävare häromdagen…
Hoppas att du trivs där.
Jag trivs inte här!
Nåt måste göras!
NU!
08.55 [2 kommentarer]

Jag gillar inte årets nationella prov i matte. Dels så tycker jag att deras ordanvändning är inkonsekvent. Att medelvärde används ibland och genomsnitt ibland ställer inte till några problem för de elever som tycker matte är intressant. Att de formler eleverna ska komma fram till inte är av den enklaste formen med kvadrater eller roten ur ställer heller inte till några problem för de elever som tycker matte är givande.

Men när den muntliga delen handlar om att jämföra algebraiska uttryck då blir jag rent ut sagt besviken. De senaste åren har det varit att jämföra diagram eller beskriva geometriska figurer. Det kan alla elever diskutera på sin nivå. Men det känns helt korkat att den muntliga delen i år enbart lyfter de elever som tycker att matematik är en helt OK utmaning. Så vi kan inte förvänta oss några höga medelvärden på årets nationella i matematik nu heller.

Sen kan jag också tycka att om du är en elev som har engelska som modersmål och finns i svensk skola. Då kan du få provet på engelska. Men om du har arabiska, tigrinja, karen, thai,,, Då har du inget annat prov att få. Det här skiljer ut lite för mycket för att jag ska ta det nationella provet på allvar. Att det sedan ligger i maj när allt annat händer i deras kroppar och knoppar. Det skrev jag ju om igår…

Nä skärpning skolverket! Det här är inte en bra utformning av nåt som Björklund höjer till skyarna… Synd det.
Läraren (inte pedagogen)
//Sveneric
20.38 [kommentar]